mstaaffhed

Ja så var man tillbaka till verkligheten igen...härligt! Första veckan snart avklarad och jag känner en sådan enorm glädje att vara som alla andra!!! Jag tror att barnen i klassen också tycker att det är skönt när allt återvänder till det vanliga, samma rutiner, samma regler och samma fröken. Att sedan våren gjort intåg gör ju inte det hela sämre förstås. Det som stör mig är politikernas resonemang om hur skolan ska se ut och hur vi ska kunna berdiva en vettig pedagogik, som vi är skyldiga att göra. Ska vi trycka ihop oss i en skolan där vi varken har utrymme så det räcker, inga arbetsrum och med fritids i våra klassrum??? Hur tänker de? Kom till skolan och se verkligheten så kanske ni ändrar inställning. Men sedan lever den gammla tanken om att vi lärare har det så bra.. bara lov, slutar tidigt varje dag och snälla barn som sitter i sin bänk hela dagen... Lov: ja visst har vi lov men vi jobbar faktiskt 45 timmar i veckan så vi har jobbat in loven! Lediga kvällar och helger: ja visst har vi det men hur ofta får man inte ett samtal hem på de mest underliga tider och som måste besvaras. Utvecklingssamtal på kvällstid, inte alla men många! Ja listan kan göras hur lång som helst. Mycket av allt detta kan jag leva med då jag älskar mitt jobb och alla barnen, hur jobbiga eller stökiga de än är. Att hela tiden tänka på vad varje elev har för behov är så otroligt inspererande så det vill jag verkligen inte vara utan.
Det jag vill är att skolan ska få vara bra även om barngrupperna blir mindre, pedagogiken få blomstra och att alla barn ska bli sedda!