mstaaffhed

 Ja så har jag avnjutit ett antal härliga dagar med barnbarnen i Rydaholm. Tänk att barn kan rätta sig så efter vad jag tycker.. jag menar att de har varit helt underbara att ha att göra med. Edwin som kan vara ganska "speedad" enligt sina föräldrar har varit helt underbar att ha att göra med. Han har lekt i sitt rum med lillasyster Lisa, som han nästan aldrig gör, han har hjälpt mig, klätt sig själv ja helt enkelt varit en toppen kille. Lisa som bara är två år har också varit underbar, pratat om pappa som är i Nisse (Nice) och ja helt enkelt varit en toppen tjej. Det är ju vid sådana här tillfällen som man verkligen lär känna barnen. De uppför sig oftast på ett utmärkt sätt och de är som barn är mest: ärliga. När jag skulle åka tyckte Edwin att det var skönt! Ja det är klart han tycker för då vet han att mamma och pappa snart kommer hem och allt blir som vanligt igen.
En snabb tur förbi Tibro för att kolla in Nova och se hur hon vuxit. Hon låg på skötbordet och log mot mig när jag pratade med henne, så söt, så söt. Nu har hon också sovit bra men natten till fredag var hon "billig" enligt sin pappa, hon hade stökat en hel del. Men det är ju så det är med barn! En snabb lunch med älsta dottern som jobbar i Karlsborg, hon är så go, alltid glad trots ett tufft jobb, tre barn, eget pluggande och hem att sköta! Ja jag beundrar henne verkligen. Sen att det är tufft med farmor (inte jag) som inte gillar yngsta dottern, Tilde. Hon som är en pärla, så glad, så lätt att ha att göra med, ja jag förstår det inte.
Väl hemma efter en dags resande så kände jag mig på riktigt gott humör. Det var så skönt att komma hem och få vara med Benke som också uppskattade att jag var hemma igen.
På måndag börjar jag jobba igen efter tre månaders sjukskrivning, känns både spännande och lite pirrigt. Jag hoppas det ska fungera nu när vi ska vara i helklass igen men jag har inte haft några större problem med klassen så det ska säkert gå bra. har idag försökt att planera lite för veckan men insåg ganska snabbt att det var inte lätt eftersom jag inte helt vet vad de gjort när jag varit borta. Men första veckan får väl bara flyta på. Jag ska sen införa eget arbete då de får planera vissa lektioner själv och får ett datum för när det ska vara klart. Det brukar fungera bra för en lite rörig klass då de känner att de får ta eget ansvar.
I natt ställer vi fram klockan så nu är det VÅR... Härligt

ja så har barnbarn nummer 6 kommit till världen! En liten tjej som fått namnet Nova, som betyder ny stjärna. Detta lilla underverk såg dagens ljus i torsdags den 13 mars, tre dagar efter utsatt tid.
Vilken dag det var för oss som bara väntade! Den spänning som man känner är otroligt stark och nervös, ska allt gå bra? är det lilla krypet friskt? ja massor av frågor snurrar runt i huvudet. De blivande fastrarna sms:ade med jämna mellanrum, så det glödde nästan om telefonen till slut. Men 23.30 kom det efterlängtade samtalet att Nova var född!
En snabb resa ner till den nya lilla familjen för att beundra underverket blev det i helgen, det är verkligen ett under att allt finns där,alla tår,alla naglar, alla veck, javisst är det ett under. Nu gäller det att få njuta av det nya lilla livet, tiden går så fort!
 En stolt pappa Theodor bundrar sitt mästerverk, Nova!

Vårkänslor spirar i kroppen och nu är det typiskt marsväder. Kalla nätter och varma dagar, kan det bli härligare!
Tänk bara detta fenomen att dagarna är längre, det är ljust när man vaknar och ljust länge på kvällen, detta gör att livet återvänder. Varje vår är lika underbar, känslan av att se naturen vakna till liv igen, fåglar som kvittrar, snön som smälter, knoppar som kommer upp, visst är det härligt! Ja nu var jag nog lite tidig i mina tankar, riktigt så här långt har vi inte kommit än men vi är på god väg.
Att producera alster med hjälp av symaskinen är en härlig känsla, att se saker växa fram som jag har skapat och tänkt ut,det är inte illa. Visst sprättas det en hel del men slutresultatet blir bra och jag blir nöjd, kan det bli bättre?
Snart ska jag dessutom börja jobba igen och det ser jag fram mot, att träffa de små busfröna som orsakat så mycket problem för vikarien. Tänk att de, som bara är tio år, kan ha så mycket inombords som kanske inte borde finnas där. Att respekten för oss äldre är så liten? Men jag längtar ändå efter dem och se hur de kommer att reagera nu när jag ska ta över igen, för inte kommer jag att få all den hjälp som vikarien fått utan nu förväntas det att jag ska klara det som 5 vuxna gjort!!!!! Men jag misströstar inte, inte än ialla fall men vi får väl se om några veckor vad jag säger då. Kanske är tonläget ett annat då, vem vet!
Men först ser jag fram mot att vilken dag som helst bli farmor, nu går "vi" verkligen i väntans tider, en tid som rinner ut på måndag!! Spännande.