Paketerad igen, men förhoppningsvis för sista gången!

 Så sitter jag här paketerad igen men nu hoppas jag det är för sista gången! Har nu "flyttat" tummen från mitt i handen till den plats den ska sitta på, jag är ju heller ingen person med "tummen" mitt i hand till vardags heller..... Gillar att pyssla med sådant som kräver att tummen sitter där den ska! Att fördriva tiden med en hand tillgänglig är TRÅKIGT kan ju  inte göra så mycket. Läsa går ju alltid bra men oj vad trött jag blir efter en stund, en tupplur, titta på TV: trött igen, sitta vid datorn: trött igen, ja så håller det på mest hela tiden. Tänk de som är arbetslösa: hur får de dagarna att fungera normalt? Vad är då normalt??? ja inte att känna sig "obehövd" det måste vara fruktansvärt att gå så mest hela tiden. Tur att jag har ett jobb att gå till även om det ibland är otroligt krävande. Jag är ju iallafall behövd!
Inom skolans värld ska det sparas i alla former men jag tror att vi snart kommer att bita oss själva i svansen om vi fortsätter så här, vem tar ansvar för alla elever som har behov av mer hjälp? vem hinner se de elever som har ett stökigt socialt liv osv. Hur ska skolan se ut om några år då kullarna ökar igen och vi har dragit ner på det mesta, vad väntar dessa stackare? Idag har vi mer än fullt i våra klasser och ska det nu tätas till ytterligare så förstår då inte jag hur vi ska hinna allt som åläggs oss. Alla ska ha individuella utvecklingsplaner, vissa ska ha åtgärdsprogram, vissa behöver "synas" mer, ja hur ska detta hinnas, det är för mig en gåta. Jag tycker det är tufft idag med alla åtaganden som tilläggs min tjänst så hur ska det då bli? Den som i sista hand drabbas är ju eleven som sitter där och ska ha med sig kunskaper för livet!
Med finanskrisen i hälarna är det väl bara att bita ihop och gå vidare. Idag blir Theodor och Angelica husägare, härligt att de nu hittat ett hus de vill bo i. De har letat under flera år men inte hittat det rätta men nu verkar det som om de funnit ngot som passar dem. De ska renovera lite för huset var i stort sett "bara" att flytta in i. Ska bli spännande att åka ner och se det. Ja så har alla barnen egna hus och familjer, jag kan nog inte riktigt fatta att det gått så bra för alla tre, bra utbildningar, bra jobb, bra sambos/män, bra hus osv, ingen kan vara nöjdare än jag. Dessutom har de producerat sex härliga barnbarn till mig, saknar dem så. Magda

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0